En sedelärande fabel
från förr – tyvärr lika
sann än idag.
En indisk kung befallde att man skulle samla ihop alla blinda i landet för att de skulle få träffa hans elefanter. De blinda fördes till kungens stall och fick känna på elefanterna.
En kände på ett ben, en annan på en svanstofs, en tredje på en svans, en fjärde på en mage, en femte på en rygg, en sjätte på ett huvud, en sjunde på en bete och en åttonde på en snabel.
Sedan kallade kungen till sig de blinda och frågade:
”Kan ni beskriva mina elefanter?”
En av dem svarade: “Dina elefanter är som pelare”
– det var den som hade känt på benet.
En annan sa: “De är som badborstar
– det var han som hade känt på svanstofsen.
En tredje sa: “De är som grenar”
– hon hade känt på svansen.
Den som hade känt på magen sa:
”Elefanterna är som jordhögar.”
Han som hade känt på ryggen sa:
”De är som golv.”
Den som hade känt på huvudet sa:
”De är som mortlar.”
Den som hade känt på beten sa:
”De är som horn.”
Han som hade känt på snabeln sa:
”De är som rep.”
Och sen började alla att bråka med varandra.