Blog
Kanske kan du lära dig något av de insikter och lärdomar vi får när vi lyckas och misslyckas i våra processer.
Kontakta oss, träffa oss irl, leta upp oss på en konferens eller kanske i ett klassrum och följ oss här på Facebook, Instagram och Linkedin.
En massa intervjuer av Amanda Ricketts
Kort om mig
I slutet på 2019 kontaktade jag Jan på Sopact för att jag ville göra praktik där inom ramen för mastersprogrammet jag nu läser (Welfare Policies and Management vid Lunds universitet). Som nyexaminerad socionom kände jag redan till Sopact, inte minst då de hade en stark närvaro under sista terminen av programmet. Det som intresserade mig mest var komplexiteten av att hitta former för samarbete mellan sociala innovatörer (som ofta kommer utifrån) tillsammans med offentliga verksamheter. Det slutade med att Sopact inte var rätt plats för en praktik, men däremot fick jag chansen att arbeta med nuvarande datainsamling kopplat till projektet ”En behovsdriven lärprocess”, som förhoppningsvis också leder till att jag skriver min masteruppsats kring ämnet.
Datainsamlingen
Datainsamling är egentligen bara ett finare ord för djupintervjuer (kvalitativa intervjuer) med alla som har deltagit i Sopact-processen, vilket har varit ganska många. Det rör sig om sociala innovatörer med en idé, förening eller ett företag. Utöver detta tillkommer behovsägare från olika förvaltningar inom Helsingborgs stad där jag intervjuar verksamhetsutvecklare såväl som förvaltningsdirektörer. Sist men inte minst har vi också representanter från olika kunskapspartners som är med i processen, såsom Inköpsenheten, PART och Öresundskraft. Syftet är framförallt att alla deltagare i processen har egna erfarenheter och lärdomar som vi gärna vill ta med oss vidare i en framtid där sociala innovationer har en given plats i vårt samhälle.
Jag, Jenny Nyström (Projektkoordinator, Sopact), Magnus Adenskog (Samverkansansvarig, Campus Helsingborg) och Marcus Knutagård (Biträdande prefekt, Socialhögskolan) har jobbat med att ta fram ett frågebatteri. En utmaning kring detta presenterade sig ganska omgående då COVID-19 bröt ut och förde med sig en ny typ av osäkerhet. Frågebatteriet behövde också vara lämpligt för tre ganska olika syften; till en populärvetenskaplig skrift, framtida forskningsartiklar och eventuellt även till en masteruppsats. Bara att förena de olika syftena i ett och samma frågebatteri var en utmaning i sig, med eller utan COVID-19, men det fanns ljus i slutet av tunneln och vi lyckades alla bli nöjda :)
Covid-19
Coronakrisen slog igenom mitt under förberedelserna inför intervjuerna och var självklart något som vi trodde skulle påverka möjligheten för våra deltagare att kunna delta i samtalen. Som tur är finns det bra digitala verktyg nu förtiden där även intervjuer kan genomföras och vi började snabbt erbjuda Zoom-möten. Hittills har vi väldigt god uppslutning och en stor majoritet av deltagarna i processen kommer att kunna genomföra intervjuerna. Än så länge har jag haft två Zoom-intervjuer och en ”vanlig” intervju på Campus. Själv föredrar jag inte någon över den andra då jag ser hur båda har sina fördelar. Det som jag ändå blir positivt överraskad av är hur alla jag har mött verkar ha hanterat omställningen väldigt bra (dock måste jag säga att vädret är så fint att jag blir ledsen ibland över att inte kunna vara i Lund och hänga med mina kursare...)
Intervjuerna
Annars då? Jo, jag tycker det är SÅ kul att hålla i intervjuer! Kan man göra ett yrke av det? Vem vet. Detta var något jag upplevde redan när jag gjorde intervjuer med ungdomar i samband med att jag skrev min C-uppsats. Utmaningen finns i att jag ofta känner att jag vill diskutera med de jag intervjuar och att jag gärna vill ha en dialog kring det som de upplever. Men det varken kan eller ska jag göra i denna roll, vilket såklart blir extra lärorikt för mig. Jag tycker också att det är spännande att följa deras resa inom Sopact-processen utifrån deras egna ord. Eftersom jag inte har varit involverad i Sopact så länge har jag lättare för att vara mer objektiv under intervjuerna och inte heller gå in i samtalen med förutfattade meningar. Det som ofta händer är att jag sakta men säkert kan pussla ihop deras berättelser till en större historia. De tre intervjuerna jag hittills har genomfört skiljer sig ganska mycket från varandra, samtidigt som de också har flera gemensamma nämnare. Det finns en specifik fråga vi ställer till alla innovatörer som jag tycker är lite rolig, mest för att alla hittills har svarat i princip samma sak. Jag vill egentligen avslöja både frågan och svaren redan nu, men jag tror jag ska hålla mig och se om det håller i sig tills jag har intervjuat alla innovatörer…
En massa intervjuer av Amanda Ricketts
Kort om mig
I slutet på 2019 kontaktade jag Jan på Sopact för att jag ville göra praktik där inom ramen för mastersprogrammet jag nu läser (Welfare Policies and Management vid Lunds universitet). Som nyexaminerad socionom kände jag redan till Sopact, inte minst då de hade en stark närvaro under sista terminen av programmet. Det som intresserade mig mest var komplexiteten av att hitta former för samarbete mellan sociala innovatörer (som ofta kommer utifrån) tillsammans med offentliga verksamheter. Det slutade med att Sopact inte var rätt plats för en praktik, men däremot fick jag chansen att arbeta med nuvarande datainsamling kopplat till projektet ”En behovsdriven lärprocess”, som förhoppningsvis också leder till att jag skriver min masteruppsats kring ämnet.
Datainsamlingen
Datainsamling är egentligen bara ett finare ord för djupintervjuer (kvalitativa intervjuer) med alla som har deltagit i Sopact-processen, vilket har varit ganska många. Det rör sig om sociala innovatörer med en idé, förening eller ett företag. Utöver detta tillkommer behovsägare från olika förvaltningar inom Helsingborgs stad där jag intervjuar verksamhetsutvecklare såväl som förvaltningsdirektörer. Sist men inte minst har vi också representanter från olika kunskapspartners som är med i processen, såsom Inköpsenheten, PART och Öresundskraft. Syftet är framförallt att alla deltagare i processen har egna erfarenheter och lärdomar som vi gärna vill ta med oss vidare i en framtid där sociala innovationer har en given plats i vårt samhälle.
Jag, Jenny Nyström (Projektkoordinator, Sopact), Magnus Adenskog (Samverkansansvarig, Campus Helsingborg) och Marcus Knutagård (Biträdande prefekt, Socialhögskolan) har jobbat med att ta fram ett frågebatteri. En utmaning kring detta presenterade sig ganska omgående då COVID-19 bröt ut och förde med sig en ny typ av osäkerhet. Frågebatteriet behövde också vara lämpligt för tre ganska olika syften; till en populärvetenskaplig skrift, framtida forskningsartiklar och eventuellt även till en masteruppsats. Bara att förena de olika syftena i ett och samma frågebatteri var en utmaning i sig, med eller utan COVID-19, men det fanns ljus i slutet av tunneln och vi lyckades alla bli nöjda :)
Covid-19
Coronakrisen slog igenom mitt under förberedelserna inför intervjuerna och var självklart något som vi trodde skulle påverka möjligheten för våra deltagare att kunna delta i samtalen. Som tur är finns det bra digitala verktyg nu förtiden där även intervjuer kan genomföras och vi började snabbt erbjuda Zoom-möten. Hittills har vi väldigt god uppslutning och en stor majoritet av deltagarna i processen kommer att kunna genomföra intervjuerna. Än så länge har jag haft två Zoom-intervjuer och en ”vanlig” intervju på Campus. Själv föredrar jag inte någon över den andra då jag ser hur båda har sina fördelar. Det som jag ändå blir positivt överraskad av är hur alla jag har mött verkar ha hanterat omställningen väldigt bra (dock måste jag säga att vädret är så fint att jag blir ledsen ibland över att inte kunna vara i Lund och hänga med mina kursare...)
Intervjuerna
Annars då? Jo, jag tycker det är SÅ kul att hålla i intervjuer! Kan man göra ett yrke av det? Vem vet. Detta var något jag upplevde redan när jag gjorde intervjuer med ungdomar i samband med att jag skrev min C-uppsats. Utmaningen finns i att jag ofta känner att jag vill diskutera med de jag intervjuar och att jag gärna vill ha en dialog kring det som de upplever. Men det varken kan eller ska jag göra i denna roll, vilket såklart blir extra lärorikt för mig. Jag tycker också att det är spännande att följa deras resa inom Sopact-processen utifrån deras egna ord. Eftersom jag inte har varit involverad i Sopact så länge har jag lättare för att vara mer objektiv under intervjuerna och inte heller gå in i samtalen med förutfattade meningar. Det som ofta händer är att jag sakta men säkert kan pussla ihop deras berättelser till en större historia. De tre intervjuerna jag hittills har genomfört skiljer sig ganska mycket från varandra, samtidigt som de också har flera gemensamma nämnare. Det finns en specifik fråga vi ställer till alla innovatörer som jag tycker är lite rolig, mest för att alla hittills har svarat i princip samma sak. Jag vill egentligen avslöja både frågan och svaren redan nu, men jag tror jag ska hålla mig och se om det håller i sig tills jag har intervjuat alla innovatörer…