Det har varit en spännande tid (Jag tittar på dig COVID-19!) att arbeta med det vi har gjort. Att samla material som ska ligga som underlag för en rapport har varit en lyx för mig som student att ändå kunna genomföra under dessa tider. Även att få komma närmare ett ämne som jag finner otroligt spännande samtidigt som jag har lärt känna många kloka människor på vägen har varit en fantastisk upplevelse som jag inte kommer glömma. Det är även den här upplevelsen som har vidare väckt mitt intresse för sociala företag, innovationer och innovatörer och den relativt nya relationen som måste skapas och underhållas till offentlig verksamhet. Det har också blivit ett intresse som kommer att kulminera i en masteruppsats under våren, vilket är något jag verkligen ser framemot att jobba mer med.

I mitt blogginlägg från april, när jag precis hade påbörjat intervjuerna, skrev jag om det som en gemensam nämnare som flera innovatörer hade nämnt: ”Det finns en specifik fråga vi ställer till alla innovatörer som jag tycker är lite rolig, mest för att alla hittills har svarat i princip samma sak.” (Utdrag från blogginlägget den 21a April 2020)

Frågan jag ställde alla innovatörer var vilka egenskaper de tror är viktiga att ha som sociala innovatörer. Jag kan nu säga att nästan alla innovatörer svarade på ett eller annat sätt att den viktigaste egenskapen för dem att ha var tålamod. Och med det svaret finns det ett helt hav av antagande vi kan göra till varför de behöver det. Varför lyfter innovatörer tålamod som det viktigaste? Det är just sådana frågor som är intressanta att analysera vidare, varför jag tycker det ska bli så spännande att fördjupa mig i intervjuerna.

Sist men inte minst tycker jag att det är viktigt att poängtera att alla de innovatörerna jag intervjuade tyckte att det de gjorde var värt mödan och det framkom tydligt när de berättade om respektive företag/innovation. För dem är deras sociala företag eller innovation något de gör för mer än att ha en inkomst, prestige, eller självuppfyllelse. Trots alla svårigheter och motstånd så kämpar de fortfarande på. När vi går på julledighet, jobbar de alltså vidare med sina idéer och det tycker jag är värt att både framhäva och hylla.

Jag vill i förväg tacka alla som valde att delta i intervjuerna, de kommer bli välanvända! Jag vill även tacka SOPACT för förtroendet att genomföra intervjuerna både som underlag för kommande rapport och som utgångspunkt för min masteruppsats. Vill ni läsa mer om intervjuerna och en kort reflektion från min sida kring dem kan ni även läsa två artiklar av mig i SOPACT-rapporten som kommer i december.

 

/Amanda Ricketts